Välkommen till Svenska Schackbutikens kundforum!
På dessa sidor kommer vi att lägga in era egna recensioner
på böcker.
Om ni har blivit rejält besvikna på någon bok, kan ni skicka in en recension,
så publicerar vi den. Kanske finns det någon bok som hela världen måste
läsa. Skriv det!
Har du idéer om vad detta kundforum kan användas till, välkomnar vi
förslag.
Vi hoppas att du skall uppskatta kundforum och att det skall ge dig ännu ett
verktyg till förfogande för att ditt schackliv skall ge dig glädje!
Dick Andersson om Winning chess Tactics" av Yasser Seirawan.
”Winning Chess Tactics” är inte vilken bok som helst, den syftar nämligen till
att förmedla och att lära ut kombinationer och taktik på ett instruktivt sätt.
Boken är uppdelad i tre huvuddelar; 1-Taktik och Kombinationer, 2-Berömda
Taktiker och deras partier, 3-Fler övningar och lösningar. Boken avslutas med en
ordlista och ett index.
”Taktik och Kombinationer” - delen
är bokens hjärta. Här finns taktiska teman med var sitt kapitel och tillhörande
övningar. Varje tema förklaras först med enkla exempel, för att sedan
illustreras med lite mer komplicerade exempel och avslutas med ”Test”.
I kapitel ett förklaras begrepp som ”Taktik”,
”Kombinationer” och hur man känner igen ställningar som behöver skötas taktiskt.
Seirawan har här ett eget förslag till vad kombinationer är för något. Eftersom
Seirawan som många andra (Kotov, Koblenz, Suetin, Silman etc.) vägrar att ens
redovisa Averbachs definition så tar jag mig friheten att göra det här;
”En kombination är en omarrangering av kontakterna mellan
pjäser och bönder hos bägge sidor, vilket tvingar fram en samordnad förändring
av kontakter som är fördelaktiga för ena sidan” (Chess Tactics for Advanced
Players – sid. 211).
”Berömda Taktiker och deras partier” består av
kommenterade partier från Anderssen, Morphy, Tal, Kasparov m.fl. ”Fler övningar
och lösningar” har inbyggd poängbedömning.
Vad är bra och dåligt då? Seirawan lyckas alldeles utmärkt
med det instruktiva och det inte bara i de enkla exemplen utan i hela boken!
Men det saknas vissa taktiska teman (ex. ”Instängning av
pjäser” och ”Öppnande och stängning av linjer”), fler typiska mattkombinationer,
fler moderna partiexempel och framförallt studier och kombinationer utan
offer (vilket är beroende av definitionen på ”Kombinationer”).
Slutbedömningen är att det här verkligen är en bok väl
värd att ha i bokhyllan mest för det instruktiva.
Dick Andersson - Eskilstuna
Per Engum, Norge om Pocket Fritz:
"Fungerar lysande på Compaq-Ipaq (32RAM). Den är
speciellt ägnad för folk som inte har mycket tid att analysera hemma. nukan man
på resande fot gå igenom partier, träna taktik och så vidare. Rekommenderas
starkt!
Arne Hovland om "Praktiska
slutspel":
Jeg så at boken "Praktiska slutspel" utgitt av Gästriklands
Schackförbund
ble anbefalt av Jesper Hall.
Men jeg fant ikke boken blant deres svenske titler på nettsidene deres.
- Er det fordi den er for billig? 60 kroner er jo latterlig lavt for en så
bra bok!
(Schackbutiken: Helt rätt, Arne! Nu har vi med boken, men med nytt
pris, 110 kr.)
Boken ser ut til å ta for seg grunnleggende eksempler fra de aller fleste
typer sluttspill. Tre eksempler:
-I forbindelse med bondesluttspill introduseres begrepet nøkkelfelter.
Dette ga meg en verdifull aha-opplevelse.
-Tårnsluttspill starter med klassikere som Lucena og Philidor og bygger seg
opp..
-Av det mer eksentriske finner vi sluttspill med konge+dronning mot
konge+tårn. Men prøver en seg (med K+D) mot Fritz - eller en seiglivet
motstander i lyn - (med K+T) , vil en kanskje se ut at det kan være lurt å
kikke på dette også ?
I motsetning til Hall syns jeg tekstmengden i boken er helt ok.
(For mye tekst kan derimot være et problem i visse bøker..)
Vennlig hilsen Arne Hovland (Elo ca 1500)
Arvid
Broddefalk tycker till om öppningsböcker, bokförlag m m:
Det är få inlägg här. Beror det på att det finns så många recensionssidor
på nätet?
Se t ex:
http://www.newinchess.com/links/Category.php?Links_Categories=Book+Reviews)
De bästa recensenterna i mina ögon är John Watson, Randy Bauer
och Jeremy Silman. Chesscafe har även veckorecensioner (Book reviews)
och månadsvisa recensioner (Checkpoint) som är OK. Annars är Sadlers
recensioner i NiC också intressanta. Dessa tar dock mest upp nya
böcker. Själv skulle jag gärna se att gamla klassiker blev omskrivna
också. Dover ger ut sådana till billigt pris. Zürich 1953 och Aljechins
bästa partier 1908-1937 kan varmt rekommenderas. Den senare
är skriven i deskriptiv notation.
Annars tänkte jag diskutera öppningsböcker.
Det går ju trender i dessa.
Bara titlarna är kul. Förr hette de "For the Tornament Player" och
"Complete".
Sedan kom repertoarböckerna "Beating". Numer heter de "Easy/Gambit
Guide"
eller rätt och slätt bara öppningsnamnet. Dock ska repertoarböckerna
överträffa varandra. För ett slag sedan kom "Killer repertoire" och
snart kommer
"Explosive repertoire". Det finns väl dock ingen risk att Killinggänget
ironiserar
över detta ämne!
Hur som helst tycker jag öppningsböckerna nu är bättre
än de var förr.
Layouten är mycket bättre och man har väl lärt sig av gamla misstag.
En trend som jag dock inte gillar är att man följer hela partier istället för
att presentera materialet indelat i varianter. Man får ofta irrelevanta
slutspel istället för öppningsvarianter med i boken då. (Slutspel kan
dock i vissa varianter vara mycket relevanta). Att dessutom ha
register för varje kapitel är mindre lyckat. Bästa varianterna kan
gömma sig i kommentarer i huvudpartierna utan att finnas i registret.
Bästa dragföljden kan också vara svår att förstå. En annan dum sak är
att man verkar ha låst sidantalet så att böckerna ska vara korta. Det
har gjort att böckerna antingen får vara verbala eller innehålla mycket
varianter. Går det inte att få det bästa av båda världar om man utökar
antalet sidor? Sadlers böcker om slaviskt, halvslaviskt och avböjd
damgambit är ju populära. De skulle bli mycket bättre om de hade
varit tjockare! De riktar sig till klubbspelare och de är ju ofta rädda
för gambitar och andra skarpa varianter, vare sig de är tvivelaktiga
eller inte. I "The Slav" behandlas Gellergambiten i ett närmast
okommenterat parti och i "The Semi-Slav" får Dc2/g4-varianten
samma behandling. I den boken finns istället fyra partier om 22.h3 i
en inte helt aktuell variant. I mitt första tävlingsparti i halvslaviskt fick
jag
dessutom möta 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 c6 4.Sf3 Sf6 5.e3 Sbd7 6.Dc2 Ld6
7.e4 som inte behandlas alls i boken.
Jag har även fått andra
uppvaknanden:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Dc2 0-0 5.a3 Lxc3+ 6.Dxc3 b6 7.Lg5 La6
8.Df3 finns inte i Emms repertoarbok om Nimzo. 1.e4 c5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 g6
4.0-0 Lg7 5.De2 finns inte i Gallaghers om anti-sicilianskt. Personligen tycker
jag därför mer om de torra variantböckerna av gamla "Complete"-typen
(men
med förbättrad layout). Burgess böcker om Tajmanovvarianten i sicilianskt
och om slaviskt (båda på Gambit) är bra exempel på detta. Dessa är
dessutom bra på dragomkastningar. En annan ny variant av öppningsböcker
är intressanta. Khalifman har skrivit några böcker "Opening for White/Black
according to ...". Det ska bli 3 böcker om Kramniks vitöppningar och det
bidde
bara en om Karpovs svartöppningar. Överlag verkar de gedigna. Khalifman har
klar talang för att koncist berätta om varianterna. (Att han dessutom är bra
teoretiker har han visat i mastodontanalyserna av Grünfeld i NiC).
Det finns några problem med dessa böcker:
1) Superstormästare har oftast bred öppningsrepertoar. Det har
annonserats
en bok om Anands vitöppningar. Det ska bli kul att se vilka varianter som
valts!
I Kramniks fall har i vissa fall varianter valts som han knappt spelat själv.
Kanske borde dessa böcker skrivits av spelarna själva?
2) Jag är inte hel säker på att alla varianter har datakollats.
Efter 1.d4 Sf6 2.c3 e6 3.Sc3 Lb4 4.a3 Lxc3+ 5.bxc3 c5 6.e3 Sc6 7.Ld3 0-0
8.Se2 b6 9.e4 Se8 10.Le3 La6 11.Sg3 Sa5 12.De2 Tc8 13.Tc1 Sd6 14.e5
cxd4 15.cxd4 Sdxc4 16.Dh5 g6 17.Dh6 Sxe3 18.Txc8 ges Sxg2+ 19.Kd2
där svart vinner snyggt eftersom springaren kommer in med schack på b3 men
vad händer på 19.Kd1 istället? Svart får nog spela 18.-Dxc8 istället!!
Andra intressanta "nykomlingar" är "Attacking with
1.e4/1.d4" av Emms resp
Dunnington (Everyman). Bara genom att se på innehållsförteckningen
syns att författarna har haft olika intentioner. Emms (1.e4) har sett
sidbegränsningen och gett en repertoar som är helt OK, lätt att lära
men kanske inte skrämmer svart i första taget. Dunnington (1.d4) går
istället bärsärkargång. Han är mer trogen titeln men jag är mer skeptisk
till variantvalen (speciallt med tanke på sidantalet). Kontentan: Gambit gör bäst
öppningsböcker. Everyman måste sluta med partiformatet, Chess Stars
(Khalifmans böcker) är intressanta och om Batsford vet jag inte riktigt vad
jag ska säga...
Det vore kul att se vad andra tycker om schackböcker här!"
/Arvid Broddefalk, Västerås
Johan Larsson i Umeå har läst en av våra
storsäljare:
Först
och främst måste jag utbringa en hyllning till Ari och Schack-Kompaniet
för detta utmärkta påfund, i mina ögon är det alltid roligt att höra vad
vanliga "dödliga" tycker om de böcker som säljs (det är ju trots
allt vi som
läser dem). En bok som jag verkligen kan rekommendera är "The Road to
Chess Improvement" av Alex Yermolinsky. En utmärkt bok som på ett lättsamt
sätt
talar om hur man blir bättre i schack och hur man gör för att analysera sin egen spelstil och sina partier. Även om boken är lite av en "the best
games" -bok så fyller den sitt syfte. Mycket text och bra förklaringar vad gäller
spelideèr och planer, även olika former av typställningar behandlas. Detta
är uppenbarligen ännu en
av alla tråkiga böcker som bara kommer att stå i
bokhyllan och samla damm, kan jag höra många av er säga. Men när ni väl
slagit upp första sidan kommer ni inte att kunna lägga ifrån er boken.Tro
mig
jag vet...
Det
första bidraget kom från Arvid Broddefalk i Uppsala (stort tack för denna
pionjärinsats!). Han bjuder på två boktips:
Jag
har två tips för spelare som vill nå 2000 i ranking: Jeremy Silmans: "How
to Reassess Your Chess" och Andrew
Soltis: "Grandmaster Secrets: Endings".
Dessa två böcker ger en klar
bild av grunderna för mitt- och slutspel på ett
enkelt sätt. Silmans bok är inriktad mot förståelse av mittspelet även om
det finns lite om öppningar och slutspel också. Vad som är bra är att de
viktigaste koncepten gås igenom på ett tydligt sätt (till skillnad från t ex
"Mitt system") med väl kommenterade exempel. Dessutom finns övningsexempel
med utförliga svar som hjälp för läsaren.
En gammal klyscha som
faktiskt är sann är att de flesta pluggar för lite slutspel. Av egen
erfarenhet kan jag lugnt säga att slutspelsstudier lönar sig! Av de slutspelsböcker
jag läst har jag lärt mig bäst av Soltis bok och Shereshevskys "Endgame
Strategy" (som dock är svårare). Denna bok koncentrerar sig på praktiska
slutspel. Endast de viktigaste tekniska slutspelen tas upp. Detta är bra för
den lägre rankade läsaren så att denne inte går vilse i den uppsjö av
opraktiska studier som ofta finns med i slutspelsböcker. Alla som har läst
denna bok kommer dessutom tycka att damslutspel är en enkel sak.
Självklart finns det
brister i båda böckerna. Silmans bok är lite tunn vad gäller
bondeformationer om man jämför med mer avancerade mittspelsmanualer som böckerna
av Euwe/Kramer eller Pachman. Dessutom bör den ambitiöse studenten studera
taktik/kombinationer i någon annan bok. Nu är det också en
trend att klaga på gamla förhållningsregler för mittspelet (se böcker av
Suba/Shirov/Watson m fl). Boken kunde gärna tagit upp detta. I Soltis bok hade
jag gärna sett mer analyser (och mindre tecknade gubbar).
Jag
är dock övertygad om att man når 2000 i ranking om man studerar dessa två
böcker noga.
Skicka ett e-mail till oss!
order@schackbutiken.com
Ge gärna både negativa och positiva åsikter. Vårt mål är att
hela tiden förbättras och att kunna ge maximal kundservice men vi vill också
få veta när vi gjort någonting bra så att vi får veta vad våra kunder
uppskattar.